Många nyanlända jobbar i de branscher som nu drabbas hårdast av coronaviruset. Exempelvis får nästan var fjärde man som kommit som flykting eller anhöriginvandrare sitt första jobb inom hotell- och restaurangnäringen. I en ny SNS-rapport analyserar nationalekonomen Pernilla Andersson Joona hur det har gått för flykting- och anhöriginvandrare som kommit till Sverige sedan mitten av 2000-talet.
Det är stora skillnader i etableringskarriärer mellan män och kvinnor bland flykting- och anhöriginvandrare, visar Pernilla Andersson Joona som är docent vid Stockholms universitet. I rapporten undersöker hon bland annat vilka åtgärder nyanlända tar del av under tiden i etableringsprogrammet och hur inträdet på arbetsmarknaden ser ut. Hotell- och restaurangnäringen är den vanligaste branschen för mäns inträde på arbetsmarknaden, men många byter senare och efter omkring tio år i Sverige arbetar en stor andel inom transportsektorn.
»Det här innebär att effekterna av coronakrisen kan försvåra arbetsmarknadsläget i högre grad för nyanlända män. Många har dessutom svag anknytning till arbetsmarknaden samt osäkra anställningar eller är egenföretagare«, säger Pernilla Andersson Joona, docent i nationalekonomi och verksam vid SOFI, Stockholms universitet.
För kvinnor ser situationen annorlunda ut. Ungefär 20 procent av kvinnorna som har jobb arbetar med öppna sociala insatser, till exempel hemtjänst, dagverksamhet för äldre och personlig assistans. Kvinnor stannar i högre utsträckning än män i den bransch de började jobba i när de kom till Sverige. För både män och kvinnor gäller dock att det främst är de med lägre utbildningsnivå som stannar inom sin instegsbransch.
Skillnaderna mellan män och kvinnor visar sig även under tiden i etableringsprogrammet. Betydligt fler män tar del av de aktiviteter som visat sig innebära högre sannolikhet att få ett jobb, såsom arbetsmarknadsutbildning, praktik eller subventionerad anställning. Kvinnor deltar istället i högre utsträckning i till exempel hälsofrämjande och sociala aktiviteter. Kvinnor senarelägger också ofta också sitt deltagande i etableringsprogrammet, främst beroende på föräldraledighet. Om regeringen vill skynda på integrationen för just kvinnor borde man titta på vad som kan göras för att kvinnor i högre utsträckning ska delta i mer arbetsmarknadsnära aktiviteter.
»Regeringen har presenterat flera olika krispaket för att mildra coronakrisens effekt på arbetsmarknaden. Det är viktigt att gruppen nyanlända inte glöms bort i de sammanhangen eftersom de redan innan var en utsatt grupp, säger Pernilla Andersson Joona.«
Rapporten utkommer inom SNS forskningsprojekt Lärdomar om integration.
Författare
Pernilla Andersson Joona, docent i nationalekonomi och verksam vid SOFI, Stockholms universitet.