Studenternas egna önskemål och arbetsmarknadens behov bör få större påverkan på utbudet av högre utbildning. Det skriver forskaren Mats Bergman i en ny SNS-rapport.
Hur utbildningsplatserna vid våra svenska lärosäten bestäms är en komplex och för många svåröverskådlig process. Är det studenternas efterfrågan som är styrande? Lärosätenas personaltillgång? Politiska preferenser? Eller är det arbetsmarknadens behov? I den här rapporten beskriver Mats Bergman, professor i nationalekonomi vid Södertörns högskola, hur dimensioneringen av utbildningsutbudet går till och visar hur historiska styrmodeller fungerat. Författaren presenterar även nationalekonomisk forskning med bäring på hur högre utbildning dimensioneras och landar på basis av denna i ett antal rekommendationer för hur styrningen kan förbättras i Sverige
RAPPORTENS RESULTAT OCH SLUTSATSER
- Enligt nuvarande styrmodell fördelar lärosätenas styrelse eller rektor vanligen utbildningsbudgeten mellan de olika fakulteterna, vilka i sin tur fördelar budgetutrymme till institutioner, som inom sin budget vanligen har ganska stor frihet att styra antal platser mellan befintliga utbildningar. Årets tilldelning styrs i hög grad av förra årets utbildningsutbud. Söktrycket förefaller inte påverka tilldelningen lärosätenas budgetutrymme och bara i liten grad hur lärosätena fördelar medel mellan fakulteter.
- Politiska budgetbeslut bestämmer hur medel fördelas till lärosäten och därmed mellan tekniktunga lärosäten och övriga, liksom fördelningen mellan gamla och nya lärosäten. Därtill förekommer direkt politisk styrning av antal platser vid vård- och lärarutbildningar.
- Cirka 60 procent av de studenter som antas till högskolan antas till sitt förstahandsval. För cirka hälften av alla landets program och för merparten av de fristående kurserna gäller att alla som söker också antas. Till ett fåtal större utbildningar råder ett högt söktryck – exempelvis psykolog-, läkar-, veterinär-, arkitekt-, jurist- och fysioterapeututbildningar. När antalet platser ökar i förhållande till antal sökande flyttas beslutsmakt från politiker och lärosäten till studenterna.
- Arbetsmarknadens direkta inflytande på utbildningsutbudet är litet. Däremot finns en indirekt påverkan, genom politiska beslut om budget respektive genom studenternas val, då arbetsmarknadsläge har en viss påverkan på studievalen.
RAPPORTENS REKOMMENDATIONER
- Utbildningsutbudet bör i huvudsak fastställas enligt nuvarande modell; genom beslut vid respektive lärosäte, inom ramen för en politiskt beslutad budget.
- Låt emellertid söktryck till lärosätet och arbetsmarknadsutfall för lärosätets alumner i viss mån påverka budgettilldelningen.
- Ge inte arbetsmarknadens parter ett direkt inflytande över utbildningsutbudet.
- Bredda inte målformuleringen för den högre utbildningen enligt förslag från den statliga utredningen »Struten«.
- Överväg i stället att styra mot bredare utbildningsingångar med senare specialisering.
- Fortsätt använda politisk styrning för ökad antagning till utbildningar som leder till legitimationsyrken inom skola, vård och omsorg.
- Överväg att stimulera söktrycket till lärar- och vårdutbildningar genom att efterskänka studielån efter en tid i yrket. Överväg också (fler) specialiserade lärosäten med inriktning mot dessa områden.
- Använd utbildningspremie (förväntat löneläge) som utgångspunkt för studievägledning, i stället för de idag vanligen använda enkätbaserade prognoserna om förväntat sysselsättningsläge.
FÖRFATTARE
Mats Bergman, Professor i nationalekonomi vid Södertörns högskola.