Det svenska personvalssystemet har dömts ut som verkningslöst. I SNS Analys nr 4 visar nationalekonomerna Olle Folke och Johanna Rickne att den bilden inte stämmer.
Personkryssandet har stor betydelse både för vilka företrädare partierna väljer att lyfta fram på valsedlarna och vilka politiker som nomineras till tunga uppdrag. En person som med liten marginal passerar spärren för att räknas som personvald har 40 procent större sannolikhet att bli etta på vallistan, och 25 procent större sannolikhet att få en ordförandepost i kommunstyrelse eller nämnd, jämfört med en person som missar spärren med en mycket liten marginal röster.
Sedan 1998 kan svenska väljare kryssa för en politiker på valsedeln. För att bli personvald till kommunfullmäktige måste politikern få minst 50 personröster och minst fem procent av partiets totala röster i en valkrets.
– Den stora skillnaden mellan vår studie och tidigare utvärderingar är att vi analyserar den indirekta effekten på politikernas karriär. Även politiker som inte behöver sina personröster för att komma in i kommunfullmäktige får en stor fördel av många personkryss.
– När partierna ska sätta samman listor inför nästa val och fördela förtroendeposter inom partigruppen utgör personrösterna i föregående val en av få informationskällor om väljarnas stöd. Partierna tycks hörsamma väljarnas signaler. I jämförelse med andra faktorer, såsom politisk erfarenhet och utbildning, har personrösterna en större betydelse för den politiska karriären.
Läs debattartikeln på DN-debatt.
Rapporten presenterades på SNS den 17/9 2012. Se presentationen på SVT Play.