Sverige är ett av de OECD-länder som har högst grad av statligt finansierad FoU (0,84 procent av BNP i Sverige, jämfört med 0,6 procent i OECD). Fördelningen av forskningsmedel är ett viktigt politiskt styrmedel och det är angeläget att begränsade resurser används där de gör störst nytta. I rapporten analyserar Roger Svensson organisation och styrning av statlig forskningsfinansiering. Han undersöker bland annat motiven för staten att finansiera forskning och väger för- och nackdelar med olika sätt att fördela anslag.
Rapporten sammanställer även statistik över fördelningen av statliga forskningsmedel och jämför utvecklingen mot andra länder. Frågeställningarna analyseras med utgångspunkt i nationalekonomisk forskningslitteratur om kunskapsbildning och universitetens roll i samhället. Detta mynnar ut i konkreta rekommendationer till dem som utformar landets forskningspolitik.
RAPPORTENS RESULTAT OCH SLUTSATSER
- Forskningsråden har fått en ökande andel av den statliga FoU-budgeten de senaste 20 åren. Statistik visar även att en allt större andel av den statliga FoU-finansieringen i konkurrens via forskningsråd allokeras genom riktade utlysningar.
- Fördelar med basanslag jämfört med konkurrensfinansiering är att de gynnar långsiktiga forskningsprojekt, ger mindre kostnader för såväl forskare (ansökningar) som stat (utlysningar och utvärderingar) samt skapar mindre osäkerhet för lärosätena om finansiering.
- Fördelar med konkurrensfinansiering är att de skapar mer kostnadseffektiva forskargrupper, ger incitament till att prestera bra forskning på individ- och gruppnivå och ger staten en måttstock på vad forskargrupperna producerar. En nackdel är att ständiga utvärderingar ger incitament till uppdelning av forskningsresultat på många publikationer, sa kallad salamiproduktion.
- Fördelar med riktade utlysningar är att att det kan finnas finansiering till forskning (till exempel anläggningar, infrastruktur, utrustning) som inte passar in bland vanliga öppna program- eller projektstöd. En annan fördel är att politiker eller tjänstemän kan styra in forskningen på områden som är relevanta för det egna landet, alternativt där man tror att man kan lösa samhälleliga problem eller ta fram fler innovationer och därmed få större ekonomisk tillväxt.
- Nackdelar med riktade utlysningar är bland annat att de begränsar konkurrensen, ger utrymme för lobbyister att försöka påverka vad man ska forska om samt är betydligt mer kostsamma än fria utlysningar. Riktade utlysningar riskerar även att skapa ett opportunistiskt beteende hos forskarna, som anpassar ansökningarna för att få forskningsmedel (självsanering). Om samfinansiering krävs vid riktade utlysningar, finns det risk att lärosätena måste använda delar av basanslagen. Det blir då en dubbel styrning. Riktade utlysningar undergräver slutligen en av den fria forskningens grundvalar: Lernfreiheit, det vill säga att forskarna själva får komma med kreativa idéer om vad de vill forska om.
- Forskningslitteraturen visar att styrd forskning lämpar sig bäst för offentliga forskningsinstitutioner, eftersom staten kan bestämma både inriktning på forskningen (offentliga behov) och hur resultaten ska publiceras och spridas. Forskning vid lärosäten bygger på att resultaten sprids fritt i internationella tidskrifter och att lärosätena – till skillnad från offentliga forskningsinstitutioner – har en viss autonomi från staten. Sverige och andra nordiska länder har valt att lägga FoU vid lärosäten snarare än vid offentliga forskningsinstitutioner – till skillnad från många andra OECD-länder.
RAPPORTENS REKOMMENDATIONER
- Konkurrensfinansiering ger en större flexibilitet i systemet som helhet. Det är lättare att omfördela resurser mellan projekt än mellan lärosäten. Hur stor andel av statens FoU-budget som bör gå till basanslag respektive myndigheter och forskningsråd är en öppen fråga, men avvägningen ter sig ganska balanserad i det svenska fallet jämfört med andra OECD-länder.
- Sverige bör återuppta konkurrensutsättningen av basanslagen med en indikatorbaserad modell, där tilldelningen av basanslag baseras på publikationer, citeringar och förmågan att dra in externa medel. En sådan modell kan implementeras till låga kostnader och undviker problem med subjektivitet och höga kostnader som bedömningsmodeller lider av. Prestationskrav för basanslagen ger incitament för lärosätena att införa egna produktivitetsmodeller för fakulteter och institutioner då basanslagen ska allokeras internt.
- Myndigheter som är forskningsfinansiärer bör inte få i uppdrag att föreslå den framtida riktningen. Sådan analys bör i stället genomföras av aktörer som inte är mottagare av finansiering från forskningsbudgeten i första eller andra ledet, till exempel myndigheter som inte är forskningsfinansiärer, före detta svenska forskare eller aktiva utländska forskare med kunskap om forskningspolitik
FÖRFATTARE
Roger Svensson, docent i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN).